Kreatima besöker: Utställningen Apokalyps på Göteborg konstmuseum

Att skildra domedag, förstörelse och livet därefter är ett återkommande tema inom konstvärlden såväl som i konsthistorien. Det dramatiska fascinerar och förundrar, och kan dessutom tolkas på oändligt många vis. Vissa fyller sina verk med mer bokstavliga ting såsom vulkanutbrott, krigsföring och ond bråd död. Andra väljer en mer subtil version, där det tar tid innan man som åskådare förstår att man blivit placerad vid klippans brant.

Utställningen Apokalys. Från yttersta domen till klimathot belyser hur relevant ämnet är nu såväl som då. I den stora och inlånade samlingen återser vi 500 år av katastrofkonst. Här rör vi oss bland annat från de bibliska domedagstankarna till romantikens våldsutbrott, för att sedan bege oss vidare till dagens oro kring smältande glaciärer och futuristiska hot som AI-dominerad värld. Undergången verkar ha pockat i människors sinnen i alla tider – att skildra den yttersta domen verkar (tyvärr) aldrig gå ur tiden.

Bland skapelserna hittar vi en uppsjö av olika tekniker och medier; måleri, grafik, video och ljudkonst. Gemensamt för alla verk är att de ställer relationen mellan människor, omvärld och framtid till sin spets. Det behöver dock inte alltid vara nattsvart, då tematiken inspirerat konstnärer till kreativitet och att tänka på nya sätt. Även om ordet apokalyps (som egentligen betyder uppenbarelse) förknippas med undergång, så finns det även tolkningar som belyser en värld och mänsklighet som på ett ”renat” vis reser sig ur ruinerna.

I ett rum diskuteras gudarnas straff och domedagen som skildrats i religionens tecken. Utgångspunkten är den yttersta domen, det vill säga den uppdelning mellan himmel och helvete som skulle ske efter att Kristus återkom till jorden. Vi beskådar spektakulära målningar som visar både monster och fallande änglar. Kristendomen är tydligt framträdande i motiven, som med tiden skulle bli alltmer sekulariserade på grund av framväxandet av alternativa och spirituella rörelser.

Innanför detta rum kan vi beskåda äldre grafiska blad, daterade till 1400- till 1600-tal. Dessa upplevs till tonerna av kompositörens Anna von Hausswolds ljusverk Depths, som bidrar till en mystisk stämning. Verket är skapade utifrån tekniker som träsnitt, kopparstick och etsning. På denna tid var undergången förknippad med berättelser ur Bibeln, grekiska mytologin samt memento mori- eller vanitasmotiv (symbolisk dödstematik). De svartvita bladen visar till exempelvis dödsdanser med djävulen och visar bland annat upp upp timglas, latinska uttryck och olika tolkningar av helvetet.

Men visst finns det verkliga katastrofer också? På 1700-talet upptäcktes ruinerna efter staden Pompeji, som begravdes i vulkanutbrottet 79 e.Kr. I det avslutande rummet ser vi bland annat romantikens (1800-tal) målningar av just reella katastrofer, där bland annat verk som avspeglar Pompeji och Herculaneum får ta plats.

I rummet vi slutligen landar i skildras även en mer modern syn på katastrofer och apokalyps. Förutom rena målningar så kan vi idag se att romantikens dramatiska bildspråk har influerat film, tv-serier och datorspel. Ruiner, domedagskrafter och samhällets förändringar där vi behöver gå tillbaka till ruta ett. Men under romantikens tid ställdes den lilla människan främst mot naturens krafter. Idag kan de vissa av de moderna verken skvallra om att vi ser på det precis tvärtom – det är människan som är hotet mot naturen.

Utställningen Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot pågår 22 februari 2025 - 18 januari 2026 på Göteborgs konstmuseum.

Vill du besöka Göteborgs konstmuseum eller läsa mer om utställningarna?
Följ länken här: https://goteborgskonstmuseum.se/