Lägg till i önskelista »
01 nov 2022
Hilma af Klint är konstnären som det skulle ta världen årtionden att upptäcka. I detta porträtt följer vi hennes konstnärskap från renommerade utbildningar till seanser och konsten som egentligen var budskap från en annan dimension.
Ja, att Hilma af Klints konstnärskap fått ett uppsving de senaste åren känns nästan som en underdrift. Posters av hennes verk skymtas i såväl Hemnet-annonser som i inredningsmagasin och Instagramflödet. Hennes konstverk har även fått pryda plagg hos det svenska modevarumärket Acne Studios.
Men även om Hilma af Klint blev ett namn först efter sin död, räknas hon som en banbrytare inom den abstrakta konsten, långt före namn som Kandinsky och Mondrian. Det i samband med intresset för spiritualismen som senare år kommer att hennes konstnärskap är varför vi, och många andra med oss, anser henne vara en av Sveriges mest intressanta konstnärer.
Hilma föds det fjärde barnet i en syskonskara av fem och tidigt börjar hennes konstnärliga talanger att synas. Uppväxt i en familj av sjöfartsofficerare och kartografer började Hilma af Klint tidigt att intressera sig för stjärnor och sjökort, något som kommer att märkas i flera av hennes framtida verk.
18 år gammal börjar Hilma af Klint år 1880 på Tekniska skolan, det som idag heter Konstfack. Då var det fortfarande ovanligt att kvinnor fick söka sig till dessa högre utbildningar, men några år tidigare hade man börjat ta in fler kvinnor. På Tekniska skolan börjar hon utbilda sig i porträttmåleri och när hon några år senare lämnar skolan är det på porträtt- och landskapsmålningar i akvarell och olja som hon försörjer sig. Under de åren ställer hon även ut på utställningar som Lundauställningen, Baltiska utställningen samt på Blanchs konstsalong, för att nämna några. Men det som kommer att göra Hilma af Klint till den välomtalade konstnär som hon är idag, är något annat. Något som sträcker sig långt förbi konstutbildningar och porträttmålningar.
Året är 1879, endast 17 år gammal börjar Hilma af Klint intressera sig för spiritualistiska seanser. Nyfikenheten för spiritismen och seanser växer sig allt starkare, särskilt efter att systern Hermina dör år 1880.
Under åren ansluter sig af Klint till flera olika samfund, bland annat Teosofiska Samfundet och Edelweissförbundet. Men år 1896 bildar hon tillsammans med fem andra kvinnor gruppen ’De fem’. Gruppen ägnar sig åt att komma i kontakt med så kallade ”höga mästare” i en annan dimension. Det är också under den här tiden som Hilma börjar arbeta i automatisk skrift, det vill säga att inte medvetet styra handens rörelse över pappret.
Gruppen upplöses år 1907, över 10 år senare, men Himla fortsätter arbeta med kvinnor som hjälper henne att utföra flera abstrakta målningar. Det är även nu under början av 1900-talet som Hilma af Klint lägger den traditionella konsten bakom sig och börjar måla de abstrakta målningar som vi idag anser vara synonymt med hennes namn. För Hilma, hon har ett uppdrag.
Under åren 1906 till 1915 målar Hilma af Klint verk till serien Målningarna till Templet. Enligt Hilma är hon enbart ett medium på uppdrag att förmedla de budskap som hon får från de högre makterna. Målningarna till Templet består av cirka 193 målningar uppdelade i olika serier och under två år målar Hilma af Klint hela 111 av dessa målningar.
Och när du tänker Hilma af Klint, är det med största sannolikhet någon av de målningar ur serien De tio största, som dyker upp i huvudet. Denna serie av tavlor, alla med en storlek på cirka 2,40 x 3,20 meter, ska representera de olika stadier av livet, från barndomen till ålderdom, och har en färgskala som gick i helt motsatt håll från andra verk under denna tid. Ynglingåldern och Mannaåldern, är två verk som innefattas i De tio största och är välkända för sina klara färger (unika för tidsperioden) och särskilda former som nästan trollbinder betraktaren.
Hilma arbetar med tydliga referenser och använder både färger samt symboler i sin konst för att beskriva olika tillstånd. Till exempel står spiralformerna för evolution, cirklarna för enhet; färgen gul för man, blå; kvinna och grön; harmoni.
Verken som Hilma skapar i denna serie känns igen på den genomgående tydliga horisontella uppdelningen, ofta men inte uteslutande med svanar, mitt på duken, för att skilja motsatser som manligt och kvinnligt eller liv och död.
Trots den idag stora berömmelsen och yrket till trots, var Hilmas önskan var aldrig att bli en omnämnd konstnär. Hon tog lite ära för de stora mästerverk som hon målade. Hennes syfte enligt Hilma själv var att tolka och samla meddelande från en annan dimension. Hon säger sig även bara ha följt instruktioner genom andarna till sig själv, och fokuserade på att jobba snabbt och effektivt utan att förändra ett enda stråk med penseln.
Under en period tar Hilma ett uppehåll i målandet för att ha hand om sin sjuka mor. När modern sedan avlider flyttar Hilma till Helsingborg och blir medlem i Antroposofiska sällskapet. Under en resa till Dornbach möter hon grundaren av antroposofin: Rudolf Steiner. För Rudolf visar af Klint några av sina målningar från Målningar till templet, men det sägs att Steiner inte kunde tolka Hilmas målningar och tvivlade på hennes måleri med åsikten att ingen skulle förstå hennes konst under de kommande 50 åren.
Kanske är det härifrån ryktet kommer att Hilma af Klint i sitt testamente krävde att hennes verk inte fick visas förrän 20 år efter hennes död. Och även därför som Guggenheim när de 2018 ställde ut hennes verk valde att kalla utställningen: Paintings for the Future.
För på sätt och vis, även om Hilma af Klint kanske inte nådde det faktiska syftet med sina verk, så har hon verkligen skapat konst för en annan tid. Och därmed har konstnären som såg sig som en förmedlare av budskap blivit en av våra mest omtyckta konstnärer de senaste åren, med en följarskara som sträcker sig mellan både yngre och äldre generationer.