Lägg till i önskelista »
14 feb 2025
Taggar: Konstnärer, Klassisk konst, Färglära, Intervjuer
Konstnärers helt unika färgpaletter är en viktig del av deras identitet och tack vare den har en hel del lyckats göra avtryck i konsthistorien. Denna artikel utforskar hur utvalda konstnärer har använt färg för att förmedla känslor, skapa stämningar och göra verket till sitt eget. Det kan se enkelt ut men i många fall förmedlar färgerna mer än vad man kan tro vid första anblick.
Vad kännetecknar egentligen en konstnär? För vissa kända skapare är det motivet, de säregna penseldragen eller helt enkelt färgskalan. För en del konstnärer har, ibland efter många övningsår, hittat nyanser som helt enkelt blivit en del av deras egna palett. Dessa utvalda färger alltså med tiden blivit synonymt med sin konstnär, så pass att de enkelt förknippas med sin färg. Vi har samlar några konstnärer här nedan som just hittat sin färgskala och bestämt sig för att hålla hårt i den.
Nederländska Vincent van Gogh (1853-1890) förknippas ofta med starka färger såsom blått och solrosgult. Men även om många av hans mest kända verk är fyllda med starka färger, har han även målat många verk som inte alls har samma intensiva och inbjudande färgskala. Under hans tid i Haag målade han främst verk ton-i-ton, med fokus på gråa och blåa toner, helt enkelt för att det var de färger som verken omkring honom målades i.
Van Gogh var egentligen väldigt intresserad av färger, och studerade bok efter bok på tema färgteori. Här upptäckte han komplementfärger, det vill säga de färger som är på motstående sida i färghjulet. Han började experimentera med dessa färger på ett ”murrigt” vis, men det var inte förrän han hade flyttat till Paris som hans färger blev karaktäristiskt ljusare.
I hans kända målningar hittar vi mycket gult och blått, och även många olika nyanser inom dessa två såsom lite brunare gult och lilaaktig blå. Van Gogh är en av konsthistoriens mästare av att just använda komplementfärger för att stärka kontraster och göra iögonfallande verk.
Läs även mer om färgteori, komplementfärger här.
Claude Monet (1840-1926) är en annan konstnär som använda färg på ett nytänkande vis. Han arbetade mycket med samspelet mellan ljus och färg; genom att måla små streck ren färg på målarduken gav det på håll en slående effekt som efterliknar hur verkligt ljus beter sig. Monet målade samma naturmotiv om och om igen under olika tider av dygnets timmar och under olika väderförhållanden, och lärde sig således hur naturens färger fungerar.
Även Monet studerade ivrigt färglära för att kunna applicera det på sitt arbete. Han experimenterade med att måla olika färger bredvid varandra för att utforska hur de fungerade och kompletterade varandra. Hans mest kända verk har en ”självlysande” känsla, där man ofta hittar olika nyanser av blått, violett och guld, såsom i verket ”Water Lilies”.
En pionjär inom abstrakt konst är den ryska konstnären Wassily Kandinsky (1866-1944). Hans fascination för färger sträcker sig hela vägen tillbaka till barndomen, som tidigt fick honom att intressera sig för symbolik kring färg och dess koppling till psykologi. Han experimenterade i många år med olika tekniker därav bland annat pointillism (små streck eller prickar för att tillsammans bli en enda bild).
I vår utvalda målning ”Korsande linjer”, från en av hans senare perioder, hittar vi abstrakt konst i form av geometriska linjer och vad som närmast kan benämnas som ”organiserat kaos”. Färgpaletten han har valt är trots allt enkel, där primära färger samsas för att ändå skapa harmoni. Trots att det händer mycket i hans målning är trots allt formerna simpla och färgskalan tydlig och rättfram.
När man tänker på konstnären Gustav Klimts (1862-1918) palett dyker det gärna upp varma, guldiga och energiska färger. ”Kyssen” är en typisk Klimt där guldet verkligen glimmar till lite extra. Hans guldperiod kommer egentligen från att hans far i själva verket arbetade som just guldsmed under Klimts uppväxt. Därav tror vi att guldet alltid funnit med honom på något vis, och att han det tillsammans med studier av tidigare guldiga verk ledde till att han hittade hur man föra in guld i hans verk för att uttrycka olika känslor.
Guld som färg under Klimts tid associerat med medeltida målningar, äldre skrifter och på flera sätt ”föråldrade” verk. Klimt hittade därmed ett sätt att skapa med guld på ett nytt sätt, som i ”Kyssen”, där just guld används för att skapa en intensiv känsla av kärlek och intimitet – men även lyx. Klimt lyckades därmed med konststycken att porträttera passion på sitt allra egna vis, genom att använda färger han kände sig trygg med.
Pop-konsten fick en nytändning i David Hockneys (1937-) ikoniska målningar. Hans motiv hittar vi fascinerande nog swimmingpooler i Los Angeles, som porträtterar någon som befinner sig i vattnet eller i vissa fall vid poolkanten. I hans utvalda ”Splash”-serie hittar vi ”The Little Splash”, ”The Splash” och vidare även ”A Bigger Splash”. De tre målningarna är snarlika i komposition och det egentliga stillsamma motivet kommer till liv av några väl dragna penseldrag som ger rörelse även i det lugnaste vatten.
Hockney har här lekt med en färgpalett med starka kontraster, tidstypiskt för popkonst. Målningarna inger en glad känsla, både på grund av motiv men även tack vare den kontrasterande färgskalan. Han väljer pigmenterade färger som gör att den minimalistiska stilen verkligen får glänsa. Tack vare den starkt blåa färgen som vattnet har hamnat fokus på penseldragen som symboliserar själva nedslaget i vattnet. Hockney beskrev själv detta ögonblicks-fenomen som något som verkligen fascinerade honom; ”Jag älskade idéen av att måla något som bara skedde i två sekunder; det tar mig två veckor att måla denna händelse som bara sker under ett par sekunder”.
