Konstnären i fokus: Lina Burman

Har du besökt en workshop i Kreatima Stockholm kan du ha stött på akvarell- och äggoljetemperakonstnären Lina Burmans vackra verk. Hon är skaparen som har samlat både inspiration och erfarenhet från ett liv i Mexiko, men som nu njuter av att vara tillbaka till sina originalrötter – ljuva Sverige. Här berättar hon om hennes speciella koppling till naturen, hur trädmotiven kommer till liv samt förklarar varför konsten måste ta en plats i dagens omvärld.

Konstnären Lina Burman är född och uppväxt i Umeå, men har även kopplingar till fina Innansjön som är belägen utanför norrländska Burträsk. Där har hennes familj en gård som har funnits i släkten sedan 1600-talet. Under Linas uppväxt spenderade hon många somrar vid sjön och gården, som hon idag identifierar som något som la grunden för hennes framtida skapande. Vid sjön planterade nämligen hennes farmors far, som var skollärare, björkar tillsammans med sina skolelever. Detta är idag Europas längsta björkallé, och träden kan på många sätt symbolisera Linas kommande konstnärsskap. Var hon än bodde blev björkarna och de många träden ständigt närvarande i Linas måleri och blev en symbol för hennes längtan hem, till rötter och till närhet.

Som ung hade Lina alltid bokstavligen mycket konst omkring sig, då hennes pappa var konstintresserad och då och då hade en konstnärsvän målandes i vardagsrummet. På väggarna i hemmet återfanns all möjlig slags konst och denna kreativa och bildrika miljö menar Lina har betytt mycket för henne. Även hennes mamma uppmuntrade henne att skapa med tuschpennor och all sorts måleri med vattenfärg - och önskade sig alltid en teckning i födelsedagspresent.

Det är därför inte särskilt märkligt att Lina trillade in på konstspåret. Vid 18-års ålder gick hon en konstlinje på folkhögskola, och där och då växte idéen fram att faktiskt bli konstnär. Olika omständigheter i livet tog Lina över Atlanten och till Mexiko City, där hon påbörjade konsthögskolan och så småningom bildade familj och en fast tillvaro. Här utbildade hon sig även till kock, för att säkra upp ifall konsten inte skulle gå att leva på.

Sedan 10 år är hon tillbaka i vackra Sverige och har idag sin ateljé i en ombyggd gammal lastpråm. Självklart är den lokaliserad när både vatten och skog – det är där hon känner sig som allra mest hemma. Hon målar på heltid och öppnar gärna upp sin ateljé och ställer ut sina målningar, något som ofta besöks av nyfikna turister som florerar i området under sommarhalvåret. Förutom måleri tillverkar hon även smycken i järn, silver och tenntrådsarmband.

Linas val av färger och motiv

Lina arbetar gärna med akvarellfärg och äggoljetempera. Eftersom båda tekniker är vattenbaserade och dessutom är snarlika i pigmenten ger de magiska resultat på duken. Till temperan väljer hon en temperagrunderad duk, som är sugande och därmed gör att pigmenten får flyta fritt.

Vid akvarellmålning väljer hon gärna att arbeta med pigment i konstnärskvalitet, till exempelvis från Schmincke eller Sennelier. Ska det vara färdig akvarellfärg blir det istället i tub från Winsor & Newton. Även när det kommer till akvarellpapper är urvalet viktigt, där hon föredrar Arches eller Saunders 300g. Tillbehör och verktyg är också noga utvalda, och hon ser alltid till att ha hemma breda syntetmoddlare samt akvarellpenslar som kan bära mycket vatten och har fin spets.

När hon målar större målningar blir motiven ofta vackra träd eller porlande vatten. Träd är för henne besjälade – varje träd är unikt. Under hennes tid i Mexiko levde hon nära en eukalyptusskog som blev ett naturlig stråk när hon var på promenad med sin hund. Även tillbaka i Sverige ser hon till att ge sig ut i skogen för att samla inspiration. Ibland tar hon foton men oftast målar hon efter vad hon finner inom sig; träd eller vatten från minnet. Lina tycker även mycket om att måla efter en levande modell, det finns något spännande med närvaron och energin som uppstår i tidsbegränsningen, människan och rummet.

Ett annat favoritmotiv är vatten då hon menar att de många reflektionerna och kopplingarna till det undermedvetna är påtagliga. Hon målar även gärna hästar; att sitta i hästhagen och måla hästkroki är ett återkommande sommarnöje för Lina. Då och då målar hon även av äldre fotografier på hennes barn som små, som en sorts terapi och längtan efter en svunnen och kärleksfull tid. Som många andra konstnärer blir det också en del självporträtt.

”Man har ju alltid sig själv (att måla av)” – ett av Linas många motiv, självporträtten.

När idéen finns på plats, oavsett om det är ur minne, fotografi eller levande modell, så börjar Lina ta fram sina färgnyanser. När hon ska måla med äggoljetempera blandar hon helst pigmenten direkt på duken, till exempelvis genom att kombinera gult och blått för att få en grön kulör. Hon placerar duken på golvet och använder breda moddlare för att stryka fram abstrakta motiv och ser vad motivet tar henne. Ibland är det klart vad det ska bli, och ibland inte alls. Lina beskriver hela måleriprocessen som något som rör sig mot kontroll, och att det ibland känns som att lägga pussel.

En dag för ett par år sedan hörde dåvarande butikschefen på Kreatima Stockholm av sig till Lina för att fråga ifall hon var intresserad av att hålla i en workshop i butiken. I Stockholmsbutiken finns nämligen en anslagstavla där aspirerande konstnärer och andra skapare kan marknadsföra sina verk – och det var där Lina blev upptäckt. Sedan dess har Lina hållit i flera kreativa workshops och dessutom arbetat deltid i butiken. Dessutom har besökare även kunnat beskåda hennes konst i form av att hennes målningar visats under en pop-up-utställning samt i skyltfönstret.

Idag är konst oerhört viktig, speciellt när samhället blir alltmer segregerat och polariserat, menar Lina. Hon beskriver konst som ett gemensamt rum där vi får utrycka vårt unika språk och identitet. Konst och kreativitet måste helt enkelt bli alltmer viktigare i en värld som möter materialism, miljöförstöring och en allmänt kaotisk omvärld.

Avslutningsvis vill Lina skicka med några tips på vägen till de som kanske just nu kämpar med att uttrycka sin kreativitet. Ge det lite tid, energi och hitta energin i det innersta. Gör din grej utan att jämföra med alla andra. Då blir det roligt – och det är det viktigaste!