Konstnären i fokus: Emma Moring

Millimetertunna streck med oförlåtlig tusch. Emma Morings detaljrika illustrationer skapas med sådan precision att man mer än gärna lutar sig närmare för att begrunda hur det egentligen har gått till. Våren 2025 tilldelades hon ett av Kreatimas stipendier och själv sammanfattar hon sin konstnärliga stil enkelt med orden linjer, form och ljus.

Emma arbetar främst med fineliners, gärna från Sakura Pigma Micron och på papper från Hahnemühle Bristol. Hon väljer tekniker som skraffering, som hon från och till kombinerar med korsskuggning (så kallad crosshatching). Generellt sett försöker hon vara konservativ med vilka riktningar som hon drar linjer till och från. Hon håller sig oftast till fyra riktningar; vertikalt, horisontellt samt 45 graders-vinklar åt respektive håll.

Att rita har alltid funnits närvarande, men att Emma skulle ta sig an professionella teckningar var, tro det eller ej, inte alltid en självklarhet. Trots många ritstunder i barndomen rann det efterhand ut i sanden då hon tänkte att ”andra nog var bättre (än henne)”. Intresset föll i stället på fotografi och film. Under tonåren hittade hon emellertid tillbaka till tecknandet, då i form av kontemporära digitala illustrationer. Hon utbildade sig själv inom illustrationernas grunder – något hon ser som mycket användbart både vid digitalt skapande såväl som traditionellt på papper.

Ett par år senare köpte hon av händelse ett set med tunna fineliners för att, ”(göra) snabba skisser på semestern vid sommarstugan”. Inte visste hon då att det här skulle bli starten för ett personligt och kreativt konstuttryck. Med tiden utvecklade hon både teknik och finess. Hon hade helt enkelt trillat ner i ett så kallat ”pen and ink*”-hål – där hon (med glädje) än är fast idag.

”En vacker stad, med både gammalt och nytt, omgivet av vatten. Kan det bli bättre?” – Emma om sitt favoritmotiv: Stockholm.

En illustration ser dagens ljus

I Emmas illustrationer kan man skönja realistiska siluetter och miljöer från hennes hemvist Stockholm. Fotografi är ett stort intresse och hobby, och just hennes egna fotografier är ofta grunden till vad resultat mynnar ut i. Från fotograferingsstunderna har hon även hittat sin förkärlek för svartvitt – lyckas man hålla det simpelt kan det också bli extremt effektfullt.

Utgångspunkten är ofta just ett fotografi, gärna egentaget, nytt eller gammalt. Motivet bör inneha spännande former, skuggor och kontraster. Härefter delar hon in fotografiet i olika valörer (4–5 stycken) för att ”förenkla” scenen hon har att arbeta med. Det gäller att alltid tänka att ju fler lager av linjer, desto mörkare blir också resultatet.

Emma brukar skissa upp sitt motiv på ett papper med en blyertspenna. Skissen brukar bli en bra grund som efterhand blir alltmer detaljrik. Därefter plockar hon fram fineliners och påbörjar det noggranna arbetet med att fylla i linjer. Hennes råd är att börja med förgrunden för att sedan jobba sig bakåt i bilden, men hon tillägger också att hon ”inte alltid själv följer sina egna råd”.

Hon beskriver hur hon gillar pusslet som uppstår av att måla mimetiskt (imiterande). Hon vänder och vrider på hur hon kan gestalta och få liv i sitt verk – trots att hon har valt vad hon kallar ett ganska restriktivt medium. Bland sina största inspirationskällor nämner hon Franklin Booth som ”den ouppnåeliga mästaren”, samt serietecknare som Bernie Wrightson och etsningar gjorda av Gustave Doré.

”Det hela tar sin tid, och det kan gå veckor mellan teckningstillfällena. Men färdiga blir de alltid till sist” – Emmas process från start till målgång. 

På vissa sätt menar hon att det hon gör är raka motsatsen till vad som är populärt. Idag är känslan att saker och ting ska gå fort, vara färgstarka samt gärna lite abstrakta. Men Emma har också kommit fram till att tecknandet är något hon gör för att hon vill, och när det finns tid och lust. Allt annat är bara ”en rolig bonus”.

Parallellt med att teckna parallella linjer utbildar sig Emma till lärare inom bild- och mediaämnen samt engelska. Lite smått har hon även gett sig utanför sin ”comfort zone” och testar på att måla med akryl. Hon beskriver det som en ”skön paus” från det vanliga tecknandet och på så sätt kan hon leka med färg och form på ett friare vis.

Förutom att våga sig utanför sin comfort zone gällande medium, kliver hon även utanför den trygga kartan. Just nu arbetar hon nämligen på ett verk som föreställer mysiga Nyhavn i Köpenhamn. Idéen fick hon under en fotoresa år 2023 och nu känner hon att hon är redo för att utmana sig själv rejält. Illustrationen är nämligen i storlek A2 och kommer därmed att bli hennes hittills största verk.

”Testa, och lek!”
– Ett av Emmas råd till den som vill börja skapa.

Vill du se mer av Emmas detaljrika konst? Besök hennes Instagram (@e.moring_art) eller på denna länk.

* ”Pen and ink” är en engelsk samlingsterm för konst som skapats med tunna pennor och/eller bläck. Verken kännetecknas av sin starka och svartvita kontrast, då det främst målas med svarta toner på vitt papper. Tack vare konstrasterna kan konstnären utnyttja detta för att skapa djup, illusioner och skuggor. Det finns många tekniker inom detta område såsom skraffering/streckning (tunna linjer), korsskuggning/korsstreckning (korsade linjer), stippling (prickar) och fria/slumpmässiga linjer.